Dutch 1883-1931 Dutch painter, architect, designer and writer. He was officially registered as the son of Wilhelm Kepper and Henrietta Catharina Margadant, but he was so convinced that his mother second husband, Theodorus Doesburg, was his father that he took his name. Little is known of his early life, but he began painting naturalistic subjects c. 1899. In 1903 he began his military service, and around the same time he met his first wife, Agnita Feis, a Theosophist and poet. Between about 1908 and 1910, much influenced by the work of Honor Daumier, he produced caricatures, some of which were later published in his first book De maskers af! (1916). Also during this period he painted some Impressionist-inspired landscapes and portraits in the manner of George Hendrik Breitner. Between 1914 and 1915 the influence of Kandinsky became clear in such drawings as Streetmusic I and Streetmusic II (The Hague, Rijksdienst Beeld. Kst) and other abstract works.  Related Paintings of Theo van Doesburg :. | Cow. | Dunes and sea | Composition | Stained-glass Composition Female Head. | Geldwolf |
Related Artists:
Pawel Andrejewitsch Fedotow
painted Junge Witwe in 1851
wolfgang amadeus mozart
Born: 27 January 1756 Birthplace: Salzburg, Austria Died: 5 December 1791 (fever) Best Known As: Composer of Eine kleine Nachtmusik
j. h. scheffel
Wismar 1690 - Västerås 1786 J.H. Scheffel kom från en borgasläkt i Wismar, en nordtysk stad som på 1600-talets införlivats med Sverige. Om Scheffels läroår vet man ingenting utöver uppgiften i en gammal biografi att han studerade till målare i Berlin, Paris och Brabant. Scheffel dök upp i Stockholm år 1723. Uppenbarligen samarbetade han först med David von Krafft. Efter dennes död 1724 grundade Scheffel, då redan fullärd porträttör, sin egen atelj??. Ett av de första uppdragen, porträttet av borgmästare Bergstedts unga dotter, ledde till ett lyckligt och av en riklig hemgift åtföljt äktenskap med fröken Bergstedt. Scheffel samlade redan tidigt kring sig en trogen kundkrets bland adeln och det förmögna borgarskapet. Han behöll sin framgångsrika position från 1720-talet till 1760-talet. Någon ledande hovmålare eller mest gynnad societetsmålare i Stockholm var Scheffel aldrig. Hans stadiga popularitet som pålitlig och kompetent porträttmålare rubbades emellertid inte av modets växlingar, ty han hade förmågan att smidigt följa de nya strömningarna utan att pruta på sin karga och förnuftiga konstnärliga egenart. Scheffels porträtt visar sällan prov på pretentiösa barockgester eller affekterad romantisk tillgjordhet. Hans personåtergivning var utfunderad och konstaterande. I hans digra produktion ingår stela rutinarbeten, men i bästa fall är hans målningar karaktärsstudier som bygger på en stark vision. Hans målningsteknik var kompetent men anspråkslös: i helheten fäster man uppmärksamhet vid mänskobilden, inte vid utförandet. När Scheffel i 75-årsåldern som pensionerad drog sig tillbaka för att tillbringa tiden med sin familj var han en rask och förmögen gammal herre. Han uppnådde den för tiden ovanligt höga åldern av 91 år, enligt dottersonen till följd av sitt glada och jämna humör, sina ordentliga levnadsvanor och en till åldern anpassad flit och motion .